Schibbolet

Valet närmar sig, och nästan alla partier skyndar sig att vända kappan efter vinden. Och den vinden som blåser främst nu i det europeiska politiska landskapet är rasism. Organiserad rasism som främst riktar sig mot muslimer och andra bruna människor. Fast det heter ju inte rasism längre, det heter ”kulturkritik”. Under den etiketten så tror man sig komma undan med vad som helst. Men tänk efter noga, vad är skillnaden mellan att säga ”De där jävla araberna bara mördar och våldtar, det ligger i deras natur”, och ”De där jävla araberna bara mördar och våldtar, det ligger i deras kultur”? När olika europeiska politiker förklarar att det är ett problem att det föds så många barn till invandrare därför att deras kultur inte passar ihop med våran (svårdefinierade) västerländska kultur, är det då inte rasism och inte ”kulturkritik”? Det man gör är ju att man kopplar samman kropp och kultur. Invandraren kan alltså aldrig skiljas från sin kultur, våldtäkterna sitter i hans bruna hud. Han kan aldrig bli västerlänning, aldrig på riktigt. Kultur rasifieras.

Det viktigaste målet för rasisterna är framför allt att skilja ut invandraren. Det är endast genom att särskilja honom från oss, genom att märka och peka ut honom som man kan konstruera en ”svensk” identitet. Ju fler invandrarna blir, och ju mer lika de blir oss, destå mer pressande blir det för rasisten att differentiera de två identiterna. Och det är här som idéer som ”svenskkontrakt”, ”kulturarv” finner fäste. Särskilt de så kallade ”svenskkontrakten” är ju oerhört problematiska. Det mest talande är kanske att folk som redan är ”svenska” inte behöver skriva på dem. Vi förutsätts nämligen redan besitta alla de egenskaper och åsikter som kontraktet proklamerar som kännetecken på en ”äkta svensk”. Som om alla svenskar hade samma åsikter! Vad är äkta svenskt? Jämlikhet? Inte enligt Kristdemokrater och kvinnohatare över hela landet, några av dem varandes de mest vita och infödda individer jag sett. Tanken om demokrati? Inte enligt nazister, vissa skikt av Sverigedemokraterna, gamla högergubbar och militärfetischister. Vänlighet, respekt och flit? Säg det folk som inte ställer upp på en sådan tanke!

Nej. Svenskkontrakt, kulturtopplistor och olika försök att rama in vad ”svenskar” tycker och tror är bara rasistiska försök att konstruera en normerande ”svenskhet” som rasisten kan tillhöra. Invandraren måste anstränga sig, han måste kämpa för att bli godtagen som svensk. Han måste be på sina bara knän! Och när han förnedrat sig med kontrakt och olika bekännelser så kanske han blir insläppt. Men svensk blir han aldrig. I rasistens ögon är han för alltid en andra rangens svensk.

I övrigt så ser jag en debattartikel i Expressen  Jimmie Åkesson uttrycker sympati för Göran Hägglunds feberyriga anstorming på den så kallade ”kultureliten”. Inte så konstigt, Sverigedemokraterna är ett genomgående populistiskt parti som spelar på vad för känslor som än fungerar, i klassisk fascistisk anda.